Jakten på konstnären bakom mitt loppisfyndade fat med den dansande flickan leder mig till tre spännande tenndamer.
Först ut
Estrid Ericson - tennets okrönta drottning. Med sin goda smak, känsla för kvalitet och sinne för affärer skapade hon Svenskt Tenn redan 1924. Hon slöt tidigt till sig de bästa hantverkarna och konstnärerna och tillsammans skapade de vackra tidlösa föremål. Orädd blandade hon billigt med dyrt men gav aldrig avkall på kvaliteten. Hon trodde starkt på Josef Frank och begreppet accidentism - saker som är vackra och betyder något för ägaren kommer tillsammans att passa ihop och bli en del av ett unikt hem till glädje för sin ägare.
Anna Petrus var en av de konstnärer som Estrid Ericson slöt till Svenskt tenn. Hennes tennlejon är kanske mest kända och riktiga dyrgripar. Förutom att skapa skulpturer så dansade hon även. Hon har beskrivits som alldeles omöjlig men helt underbar. Hon stannade inte så länge på Svenskt Tenn - kanske blev det det lite trångt för två så starka kvinnor.
|
Anna Petrus i haremsbyxor |
|
Relief av Anna Petrus |
Ytterligare en samtida tenndam var
Sylvia Stave. Hon var verksam både i Sverige och Frankrike och arbetade bl a för C G Hallberg.
|
Ask av Sylvia Stave |
|
Tennfat med dansande flicka |
Kanske har någon av ovan damer designat mitt fina fat med den dansande flickan. Kanske är det Anna Petrus själv på fatet med sina vida harmesbyxor eller så föreställer flickan Isabella Duncan som Anna Petrus inspirerades av när hon och Siri Derkert satte upp en dansföreställning.
|
Dansande flicka i närbild. |